Maja Blomqvist

Nu ska jag vara snäll, eftersom jennie skrev att jag skulle skriva oftare så ska jag nu försöka med det. Men det finns lixom inte så mycket att skriva om här uppe, speciellt eftersom det knappt händer nånting. :( Men men, jag tar snart studenten och flyttar hem alla mina saker till Falun och det känns JÄTTE konstigt så jag skulle ju kunna skriva om min tid här uppe lite.

När jag väl skulle börja här så var allting väldigt nervöst och jag var mest bara jätte orolig hur allting skulle sluta mest hela tiden. Men jag lärde mig med tiden att det här var ju riktigt skoj, visst det var jätte mycket träning och man hade sina små fajter med vännerna men man lärde sig allt efter tiden gick. Mitt först år bodde jag med Sanne och vi hade verkligen jätte roliga stunder men samtidigt så var det nog vi två som bråkade mest av alla också. Men de kanske var för vi var som syskon. :) Har så många minnen med Sanne så det är helt sanslöst, jag tipsar om att inte låta Sanne göra potatismos eller iaf inte låta henne öppna påsen till pulvermoset! ;) Har även mina minnen när hennes vän sebastian var här, hon hade sina bra stunder då. ;) Nej jag säger bara att mitt första år var roligt, riktigt roligt! Visst våran klass kom inte in så mycket i gruppen med alla som gick här men det kunde ju bara bli bättre då i tvåan!

Sommaren gick där hemma och man saknade tiden här uppe eftersom man har ett helt annat liv 85mil därifrån jag kommer. Men sommaren gick fort och mycket hände. Vi kom tillbaka på hösten och allting gick snart in i sina vanor här igen, denna gången bodde jag med Michan och vi ville verkligen lära känna ettorna som kom så dom inte hamnade så utanför som vi hade gjort när vi gick i ettan. Så vi ansträngde oss i början men sen gick allt som en dans! :) Vi hade så roligt att vi nästan glömde bort varandra och visst jag har nog aldrig hört michan skrika så mycket som hon gjorde den gången när vi bråkade, och jag trodde faktiskt att vi aldrig mer skulle bli vänner men kolla nu, hur bra vänner är vi inte? :D Allt är som vanligt. :) Sen kom våran som enligt mig är den bästa tiden här uppe och vi tillbringade helgerna på anja toppens baksida i våra "solstolar" och njöt av tiden. Men träningen gick inte bra och jag trivdes inte med tränaren jag hade och ville egentligen inte åka mer. Skönt var då att mina föräldrar stöttade mig i vått och torrt. Det behövdes verkligen då. Samtidigt var mina syskon där och älskar mina syskon som fanns då med! :) Året var hårt för jag förlorade så många jag älskade också och det tär på mig så totalt, kändes som hela min värld dog när min mormor gick bort men jag saknar henne än idag men kommer alltid ha kvar mina minnen av henne! :) <3 Men nu var det inte de jag skulle prata om, utan det var min tid här som var huvudsaken! :) Mitt andra år gick mot sitt slut och vi fick återigen sommarlov och jag jobbade fem veckor och var bland annat på p&l med många vänner ifrån tärnaby. Åkte även till USA och hälsade på syrran som jobbade som au-pair! :D Riktigt roligt och jag skulle väldigt gärna flytta till USA, jag verkligen stormtrivdes! :D

Jag kom tillbaka hit för mitt tredje år och jag hatade att vara här hela hösten och ville verkligen bara sluta, nu är jag så ärlig jag bara kan vara men hösten var som pesten. Jag ville verklgen bara hem, gillade inte alls att vara här och la mig varje natt och grinade för jag ville bort. Men när vintern kom blev det bättre för då kunde jag fokusera på att bli bättre i skidåkningen! :) Jag blev bättre och livet blev bättre av att tänka på att jag bara hade ett halvår kvar, för jag hade nog redan bestämt mig då om att det blir bara tre år för mig på den här skolan. Men jag fortsatte kämpa inom slalomen och la på ett kol med skolan för att jag ville bli klar, så skidåkningen började gå riktigt bra och jag fick såå mycket hjälp av Nisse, han var min stödpelare. I december så kom jag och nisse även på att jag skulle försöka gå ner i vikt och sagt och gjort, är nu 13 kg lättare mot i december och har bara cirka 3kg kvar till målet och en utlandsresa! :D Det känns jävligt bra och jag tackar nisse som har trott på mig hela tiden! :D Och nu börjar året och livet här på skolan gå mot sitt slut, känns jätte konstigt med tanke på att jag ändå har bott här i tre år! Men som sagt så tror jag på att det finns ett liv utanför att alltid tänka SLALOM, så nu ska jag testa på det livet.

Jobba i sommar och sen till hösten vill jag verkligen åka till thailand i 4 veckor och utbilda mig till bartender! :) Eller jag vill inte bara, utan jag ska göra det! :D Sen runt den 11 december så åker jag tillsammans med min familj och Jonas familjer till Vietnam och ska ha semester, SKÖNT! :D Sen kommer vi hem den 3 januari och då vet jag inte vad jag ska hitta på med det visar sig! Ska väl antagligen försöka hitta ett jobb då så jag kan tjäna lite pengar. :) Men så ser framtiden ut just nu. Men nu när jag sitter här och skriver om allt detta så vet jag att jag komme sakna människorna här uppe så mycket att det kommer säkerligen bli olidligt många gånger men tur är att det finns telefon och facebook och allt, man kan hålla kontakten! :)

Nu ska jag försöka göra någonting av den här dagen och då måste jag gå ifrån datorn, men jag ska vara snäll mot Jennie och försöka skriva oftare! :) Och Jennie du ska snart få ett eget inlägg som ska handla om allt roligt jag gjorde med dig det här året! :) Men nu måste jag gå härifrån.